I den fornnordiska mytologin bär himlavalvet på en våldsam och storslagen berättelse om två syskon som färdas över himlen. Sol, som styr över dagen, och Máni, som vakar över natten, kör sina strålande vagnar genom rymden. Men denna kosmiska färd är inte fylld av stillsam vila, utan drivs av en bottenlös skräck. Syskonen är föremål för en ständig och skoningslös jakt och förföljs oavbrutet av två jättelika vargar som slukar kosmos i sin framfart.
Vargen Sköll flåsar solgudinnan i hälarna och sträcker sig ständigt efter hennes ljus, medan hans broder Hati jagar månfarbrodern över nattens stjärnhimmel. Varje dygn utspelar sig ett livsfarligt drama på himlavalvet där Sol och Máni fly för sina liv. För de gamla vikingarna var denna ständiga flykt en förklaring till tidens gång och dygnets obevekliga växelspel mellan ljus och mörker.
Denna hotfulla kosmologi gjorde sig särskilt påmind vid sol- och månförmörkelser. När himlakropparnas sken plötsligt slukades av ett djupt mörker, trodde nordborna att vargarna hade hunnit ikapp och tagit en tugga av solen eller månen. Paniken spred sig då bland människorna på jorden. För att skrämma bort rovdjuren och tvinga dem att släppa sitt byte samlades byborna för att föra ett enormt oväsen. Med skrik, trummor och genom att slå på kastruller och grytor fyllde de luften med dån, i hopp om att rädda himlavalvets ljus från den säkra undergången.
Allt Gott!
