Den 3 april 2026 infaller långfredagen, en dag som inom den kristna traditionen markerar Jesu lidande och död på korset. Namnet speglar historiskt sett dagens karaktär; det skulle vara en lång och prövosam dag fylld av eftertanke och fasta. Högtiden har sina rötter i kyrkans tidigaste århundraden då man började vörda platserna för passionshistorien i Jerusalem, och under medeltiden växte den till en av de absolut viktigaste dagarna i det liturgiska året för att påminna om offret för mänsklighetens frälsning.
I Sverige var långfredagen ända in på 1900-talet förknippad med strikt stillhet och förbud. Affärer och nöjesetablissemang hölls stängda, radion spelade bara sorgsen musik och barnen förväntades sitta stilla utan lek. Man åt ofta enkel mat, som salt sild, för att understryka dagens allvar. Idag har de yttre förbuden försvunnit, men traditionen att fira gudstjänst vid den tidpunkt då Jesus enligt Bibeln dog kvarstår som en central del för många. I kyrkorna klär man altaret i svart och tar bort alla blommor för att visualisera sorgen.
Dagen före långfredagen kallas skärtorsdag, ett namn som ofta missförstås i modern tid. Ordet “skär” kommer från den fornsvenska betydelsen av att vara ren eller att rena. Dagen representerar minnet av den sista måltiden, men också ögonblicket då Jesus tvättade lärjungarnas fötter som en symbol för ödmjukhet och rening. Genom att förstå skärtorsdagens fokus på rening och gemenskap blir övergången till långfredagens djupa allvar tydlig; det är en resa från det sista avskedet till den slutgiltiga uppoffringen innan påskdagens glädje kan ta vid.
Allt Gott!
