Den historiska bosättningen Port Arthur på Tasmanien började sin bana år 1833 som en strikt straffkoloni för brittiska brottslingar. Platsen marknadsfördes som helt omöjlig att fly ifrån, och under decennierna fram till att anläggningen övergavs år 1877 fokuserade man stenhårt på att korrigera de intagnas moral. Detta gjordes genom brutala metoder som total isoleringscell och obligatoriska, långa kyrkogudstjänster. Ända sedan fångarna lämnade platsen har de dramatiska ruinerna lockat till sig nyfikna turister, och år 1979 förvandlades området officiellt till ett skyddat historiskt minnesmärke.
Idag har det före detta fängelset utvecklats till en imponerande apparat för historieskrivning. Besökare kan uppleva det öppna friluftsmuseet genom interaktiva utställningar för barn, kunniga guider och rogivande färjeturer på det omgivande vattnet. Men bakom den välskötta turistfasaden bär platsen på en tung och djupt tragisk energi, vilket gör den till ett centrum för spökvandringar i skymningen.
För den som söker en extra dos av det övernaturliga anordnas nattliga turer till den intilliggande ”De dödas ö”. Detta är en isolerad begravningsplats som rymmer kvarlevorna efter tusentals avlidna fångar, begravda i anonyma och omärkta gravar under den tasmanska jorden. Besökare och guider vittnar ofta om oförklarliga ljusfenomen, steg i mörkret och en intensiv känsla av melankoli bland de vittrade stenväggarna. Denna unika blandning av vacker natur och mörk fånghistoria gör Port Arthur till en djupt fängslande plats där det förflutna vägrar att vila i frid.
Allt Gott!
