Bland de många spökhistorier som vilar över Lancashires historiska herresäten intar legenden om den vita damen på Samlesbury Hall en särställning präglad av kärlek, förräderi och bottenlös sorg. Det medeltida korsvirkeshuset, med anor från trettonhundratalet, bär på en tung atmosfär där den unga adelsdamen Lady Dorothy Southworths oroliga ande sägs vandra i evig jakt på sin förlorade lycka.
Enligt sägnen förälskade sig den katolska Dorothy djupt i en ung protestantisk adelsman under den elisabetanska erans bittra religionsstrider. Familjens stränga motstånd gjorde förbindelsen omöjlig i det öppna, och paret planerade därför att fly i hemlighet för att vigas i natten. Men deras planer avslöjades. Dorothys bror lade sig i bakhåll vid det överenskomna mötet i godsets trädgård och högg ihjäl friaren samt två av dennes följeslagare inför ögonen på den förtvivlade unga mannen. De tre männen begravdes i hemlighet under kapellets stengolv, medan Dorothy sändes iväg till ett franskt nunnekloster där hon sörjde tills hennes hjärta slutligen brast.
Ända sedan dess har vittnesmål om Dorothys vålnad rapporterats från herrgårdens mörka trägallerier och lummiga ägor. Besökare och personal berättar om en eterisk kvinnogestalt klädd i böljande vitt, som ljudlöst glider fram längs korridorerna eller ses gråtande i närheten av platsen för det dödliga bakhållet. Ibland hörs stilla snyftningar eka genom de tomma salarna i skymningen. Den vita damen på Samlesbury Hall förblir en tidlös symbol för en kärlek som krossades av trångsynthet och våld, och vars plågade själ vägrar att lämna platsen där hennes liv slogs i spillror.
Allt Gott!



